Att känna är att leva

I min senaste lilla artikel skrev jag om att andas. Om att andas för att leva.

En av de viktigaste aspekterna av att leva som människa är att känna. Att ha kontakt med sina känslor och “använda” dem till det som de är till för. Min åsikt, erfarenhet och upplevelse är att alla känslor har ett syfte eller gåva att ge oss. Just nu pratar jag om de mentala/psykiska/andliga känslorna som i sin grundform kallas:

  • Glädje
  • Lust
  • Ilska
  • Sorg

Vi har också känselförnimmelser som har en ren fysisk orsak såsom smärta, kyla, värme med flera och de har självklart sina viktiga syften också, men vi lämnar dem därhän i denna artikel.

Det finns också känslor som på sätt och vis är underarter av de fyra grundläggande. Jag tänker på känslor som irritation, frustration, ”fnissighet”, avundsjuka, svartsjuka och nedstämdhet men dessa är oftast varianter av dessa fyra eller kombinationer av dem.

Så låt oss återvända till de fyra grundformerna. Vad är var och ens gåva till oss om vi tillåter känslorna finnas i sin bästa form i oss och lär oss uttrycka dem på bästa sätt?

Den enklaste att börja med är kanske glädje. Vem känner inte värdet och styrkan i ett stort skratt? Hur det fyller en och livet blir på en gång både ljust och härligt att leva? Det kan befria oss från spänningar, för oss samman, skapar samhörighet, läker sår och är allmänt helande.

Sedan har vi lusten. I fri form påstår jag att detta är den starkaste känslokraften vi har. Den rena sexuella lusten bottnar i att vi vill skapa liv, föra oss själva vidare men också att höra till, leka kärt, älska, smälta samman i njutning och att till och med nå rena gudomliga tillstånd.

Lusten handlar också om vilja skapa, bygga upp och förändra. Lusten är den starkaste drivkraften vi har för att komma vidare och utvecklas.

Näst på tur står ilskan. För mig står ilska mycket för att säga nej och sätta gränser. Ilskan kommer när någon har gjort eller inte gjort något som kränker dig eller gör att du inte kan få dina vilja igenom eller behov tillfredsställt. Vår inre “nej” är viktigt att känna och kunna svara upp mot. För på andra sidan myntet finns vårt “ja”. Finns inte “nej” så finns inte heller “ja”.

Ilskan är också en mäktig drivkraft för förändring. Om vi kan rikta vår ilska på ett konstruktivt sätt så kan vi bokstavligen förflytta berg. “Nä nu djävlar” är kanske inte vackert men mycket effektivt.

Slutligen har vi sorgen. Sorgens gåva till oss är avskedet, avslutet och verkligen få släppa den eller det som har lämnat oss. Sorgen berättar för oss att vi har förlorat något som var oss kärt och att vi genom att känna sorg visar för oss själva att vi värdesätter det och att vi nu behöver avsluta vår relation med det eller den vi saknar.

Sorgen berättat också för oss när vi förlorar bitar av oss själva. När vi blir kränkta, slagna, våldtagna, förtryckta förlorar vi delar av oss själva i form av självkänsla, livstillit och självkärlek. Detta verkar hända speciellt när vi inte har tillgång till eller förmåga att svara med ilskans nej.

Mina ord här ovanför kan utvecklas, diskuteras, fördjupas och ifrågasättas. Men för mig visar dessa få rader att våra känslor är viktiga för oss att vara människor fullt ut. Vi är inte bara en analytisk hjärna. Vår kropp och alla de känslor den rymmer är inte enbart ett signalsystem som varnar för fara eller berättar att kroppen mår bra. Vi kan istället också använda känslorna till att utvecklas till högre stående människor redan i detta liv, som lever med empati, passion och kraft att nå alla de mål vi önskar.

Att jag har funderat mycket på detta beror på att jag i mitt arbete med människor träffar väldigt många som inte känner, lite eller inte alls. Dels är det väldigt många som inte andas men det är många inklusive jag själv som har lärt sig att det inte är bra att visa känslor. Jag uppfattar det som en norm i det svenska samhället att känslor är inte något man ska visa, det är fult, konstigt och ja förbjudet.

De flesta av oss är därför extremt otränade i att ens känna känslor och därmed väldigt dåliga på att hantera och uttrycka starka känslor. Vi är lika otränade i att möta dem från andra. Ofta möter vi starka känslor med rädsla vilket sällan är det som den som uttrycker känslor behöver.

Jag tycker vi alla ska träna på att känna känslor, uttrycka dem och möta andras känslor för att vi ska kunna ta till oss de gåvor de ger. Låt oss också träna oss själva i att låta våra barn träna, känna och uttrycka sig.

Så nästa gång det pirrar till på något sätt i din kropp. Ta ett djupt andetag, fyll din kropp med syre och känn efter. Vad är du känner egentligen? Fråga dig själv och prova hur ordet “nej” känns i din mun, vad smakar ilska, hur känns det i halsen när du sörjer? Var någonstans i kroppen sitter mina känslor? Hur rör sig din kropp när du är glad eller fylld av lust? Smaka på dina känslor och låt dig själv leva. Andas!

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *